Mammatrött

Ibland är det mycket...


Skulle tvinga mina två yngre söner att städa sitt rum i helgen. Det gick inte så bra, hade kunnat flyta mycket smidigare. Jag har alltså tjatat och lirkat HELA HELGEN och hur trött blir man inte på det??? Men här får man inte bli trött,nej här ska alla krafter sparas för rätt som det är blir det en akut atletisk blixt-utryckning. Som t ex följande illustration från igår, lördag visar...


Man hör bara ett -MAMMA!!! Kom och hjälp mig jag sitter fast!!!

Rusar uppför trappen med andan i halsen jagad av paniken i rösten...och vad är det som hänt, jo min lille bus-6-åring har lyckas glidpressa sig ner bakom gaveln på sängen så att han står helt fastkilad pressad mot väggen. Borde skojat med honom och sagt att han hade fixat sig en bra barnvakt!

Sängen står helt inklämd mellan möbler och väggar, alltså bara ta i och försiktigt fast man står som en ostkrok på kudden med böjd rygg "lirk-lyfta" 28 kg rakt upp!
PUST!

Men eftersom barn är ganska flexibla och påhittiga så upprepades nästan samma sak i kväll...

-MAMMA!!! MAMMA!!! KOM OCH HJÄLP MIG FORT!!!

Nu var det 11-åringen och det lät verkligen PANIK så jag rusade upp för trappen, ni vet ju hur det kan vara, tusen tankar rusar i huvudet och vad får jag se...jo han hade gjort det också, fast åt andra hållet! Han hänger upp-och-ner med ökande panik eftersom han har huvudet fritt hängande neråt och klamrar sig fast med fingertopparna...

Håll i och dra, håll i och dra...

Vad ska man säga?!? Visst är det skönt med den egna stunden på kvällen :)