Tur-ture

Ibland, när man tar rätt beslut här i livet, då dyker Tur-ture upp! Med det menar jag att om man tar rätt beslut så får man en slags bonus på kontot!!! kan ta ett ex: sambon är borta på jobb, nyheterna upplyser om att det blir kallt och risk för halka, kroppen värker av trötthet, man vill bara slappa på kvällen, men man VET, att imorgon KAN det vara halt...man ska åka på fritids med sonen...det KAN sluta i katastrof...jag orkar inte byta däck..men JAG MÅSTE OCH JAG KOMMER ATT BYTA DOM DÄR Djä...la däcken för att jag är mamma och en orolig sådan som vill skjutsa säkert till skolan...

alltså: Jag kommer, eller vi kommer hem´. Vi går in i huset. Jag tar fram en bytta från kylen, inehållande gårdagens mat. Serverar den till sonen, med orden: Här är en matlåda, det är din middag, mamma måste byta däck! Dreglar lite, ( sådär i smyg)när jag tar ut lådan ur micron, tar på arbets-skorna, arbets-jackan och arbets-handskarna för att gå ut och möta min uppgift, samtidigt som jag i hjärnan upprepar ett mantra: vinterdäck är rätt!!! ta inte reträttt, vinterdäckl är rätt!!!

Väl ute i garaget uppdyker nästa problem: De djä..a däcken är högt uppe på en ihopsnickrad hylla! Kan inte lyfta ner dom alldeles för tungt. Lyckas "lyft-tappa" två däck, samtidigt som jag balanserar på en stege, så att de rullar helt fritt förbi mitt huvud och utan att (tack för det) förstöra någonting i garaget.

Däck tre ligger i mitt bagage och däck fyra kan jag inte få ner.Det är då, precis just då som det stora vansinnet bryter ut i hjärnan Den börjar krakulera! Det funkar inte. Finns det något värre än att kämpa och att kämpa och att samtidigt inse att det inte alls hjälper att hur mycket man än vill inte ens det är tillräckligt: Jag gör mitt absolut bästa, jag försöker jag ger allt, men just nu FUNKAR det inte-det hjälper inte ens om man spyr ut all sin kraft och förbannelse om man tillber alla demoner som finnns på eller utanför denna värld inget hjälper du är besegrad det är kört- däckhelvetet har besegrat dig, dina krafter har urholkats till ett ynkande rop på hjälp och självkänslan ligger ömkligt och gråter...och vad händer då?

Jo då kommer Bengt, en kompis inkörandes på gården och utbrister: -Men inte ska du väl byta däck!!! OCH HAN GÖR DET ÅT MIG!!! FATTA!!! Hur tacksam kan man bara bli, när jag såg honom blev jag bara glad över att få hjälp att få ner det där sista däcket. Och helt plötsligt vänds allt till det bästa! Tur som en tok, eller?