Stressigt värre!

I går åkte jag med Ozzy-valpen till veterinären, orsak: roten till ena hörntanden hade krupit ut genom tandköttet så tand och rot såg ut som en bumerang med tandkötts-gördel! Idag skulle han lämnas 9.40 för operation. Klev upp 05.30, och på väg till jobbet läser jag "hunden ska badas innan operation"-HJÄLP! Packar ner schampo, handduk och fön, ut till bilen, ner på macken för att kolla att jag minns koden på kreditkortet ifall det blir superdyrt. Kortet har utgått! HJÄLP igen, hem superstressad, river runt bland kuvert o brev och hittar kortet, PHU...iväg på jobbet, 10 min sen, med planen att duscha Ozzy på frukosten 08.30. Vi får in extrajobb som måste göras före frukost, (vilket ALDRIG hänt förut)och Ozzy ska hämtas nybadad av min sambo 9.00! HJÄLP igen!!! Tokjobbar, kommer loss 10 min före, snabbduschar tassar och huvud, paniktorkar o fönar och passar på att kolla tanden, ROTEN ÄR BORTA!! Måste åka in och kolla ändå, bär ut den 18-kilos lilla varelsen till husse som står dubbelvikt utanför bilen med magknip och kan inte åka!!! Bär in honom igen allt för att undvika ler-geggan, diskuterar med arbetskompisarna och åker iväg själv. Kommer in till en jättegullig veterinär som inte förstår språket så bra, förrän jag ivrigt gestikulerande, samtidigt som jag greppar papper o penna och ritar hur det såg ut förut-helt sjukt-vill ju inte att han ska opereras för hur det såg ut igår. Slutet gott allting gott, vi åker tillbaks till jobbet, krediten är oanvänd, jobbar vidare tills det är dags att sluta tidigare för att åka till bilbesiktningen! Där bryr jag mig inte längre, sitter och fullständigt kopplar av innan jag lugnt mottar beskedet att det blir ombesiktning. Känns som att det spelar ingen roll, för den blir ju inte idag i alla fall, eller hur?